Vad tänker du på när du tänker på julfolklore? Är det åtta lurviga renar som drar jultomten på sin släde genom snön? Eller kanske en rad festliga sockor som hänger över den öppna spisen?
För många av oss är dessa bilder lika mycket en kliché som något som värmer hjärtat, men runt om i Europa finns det väldigt annorlunda bilder av hur festligheterna vid årets slut ska se ut. Spanjorerna kanske känner som mest feststämning när de (bokstavligen) slår skiten ur en stock, och det finns barn här i Skandinavien som inte kommer att hålla utkik efter tomten i jul utan efter en enorm getabock i stället.
Så vi har grävt fram lite av den konstigaste, underbaraste klapputdelarna runt om i Europa för att visa dig en annan sida av julen i år!
Julfolklore runt om Europa: tomtetraditioner som inte handlar om jultomten
1. En skitande presentstock
Barn i Katalonien får inte sina julklappar av tomten – de får dem från en julstock som kallas Caga Tió, som direkt översatt betyder ”bajsande farbrorn”. Dessa märkliga stockar med ett tecknat ansikte i ena änden kan köpas på julmarknader och står i hemmen från den 8 december, då katalaner firar Jungfru Marias obefläckade avlelse.
När Tió har flyttat in måste barnen hålla honom varm och mätt, och föräldrarna stoppar in sötsaker i en lucka på hans rygg varje kväll innan de går och lägger sig. På juldagen är Tió så full av sötsaker att han måste lätta på trycket – och då slår barnen honom med en pinne tills han skiter ut allt.
Caga Tió kom troligtvis till efter den forntida traditionen att ta in en stor stock i juletid, vilket gjordes (och fortfarande görs) runt om i Europa – på vissa platser är det känt som en julstock. Stocken symboliserar värme, natur och förhoppningen om en ljus sommar. På de flesta platser eldades stocken under julsäsongen och en liten bit lämnades för att mata brasan kommande år. I Katalonien och delar av Aragonien förvandlades detta hursomhelst till en stock som skiter ut presenter!
2. Julebukk och tomtenissarna
Julbocken, Julebukk på fornnordiska, är en stor del av den skandinaviska julens folklore. Bocken ska ha dragit Tors vagn och senare offrat sitt liv för att ge Tor och hans kompisar en festmåltid.
I Skandinavien kommer julbocken i många former och storlekar. Han kan vara en gigantisk, getformad figur gjord av halm med horn så långa och böjda att de nuddar hans bakdel, eller så kan han vara en pytteliten, getformad juldekoration. Med tiden har julbocken bytt roll – han var tidigare en julklappsutdelare, men numera är det ju tomten (Sverige), nissen (Norge) och tonttu eller julgubben (Finland) som kommer med klapparna.
På senare år har julbocken har blivit ökänd internationellt tack var Gävles gigantiska julbock som bränns ner varje år! Att förstöra den gigantiska halmbocken har blivit ett traditionsenligt julupptåg som sträcker sig hela vägen tillbaka till 1956, och den 12 meter höga skulpturen har ofta stulits, slagits i spillror eller, allt som oftast, bränts ned till grunden.
De senaste åren har Gävle försökt förhindra skadegörelsen på alla sätt och satt upp dubbla staket, installerat 24-timmars kameraövervakning och hyrt in vakter samt polishundar dygnet runt, medan hela världen (eller internet, rättare sagt) har tittat på. Nu hoppas vi att Gävlebocken överlever ännu en vinter!
3. Den italienska julhäxan
I Italien är det Befana och inte tomten som kommer med julklappar till barnen och även hennes tajming skiljer åt sig något. Befana kommer och knackar på den 6 januari, trettondagen, och hon ställer höga krav på barnen. Om de har varit stygga under året fyller hon deras socka med kol och i vissa delar av Italien får de bara en pinne.
Legenden säger att när Magi (de tre vise männen) reste från fjärran länder med gåvor till Jesus, samlade de ett följe från stad till stad när alla rusade ut ur sina hus för att delta i detta heliga julklappsbyte. Alla utom Befana, eftersom hon var så stolt över sitt hem och hävdade att hon hade för mycket att sopa. Nästa dag sprang hon efter Magi, med gåvor i sin famn – men de var borta sedan länge. Nu sägs det att hon flyger runt på sin kvast och delar ut presenter till världens barn.
Befana är förmodligen inte lika estetiskt tilltalande som tomten (hon framställs ofta som en gammal gumma i huckle, men italienska föräldrar är stora fans av denna festliga trollpacka. Som tack lämnar föräldrarna ett glas vin åt henne ute på kvällen när hon kommer, så om du får syn på en gammal kvinna som vinglar runt på ett kvastskaft i början på januari – lyft på hatten för en salongsberusad Befana.
4. De isländska jultomtarna
Island har också sin egen version av tomten – i stället för den gamle och glade gubben som hoppar ned genom skorstenen så turas tretton små rackare kända som jólasveinar (julsvenner) om att besöka barn under de tretton nätter som leder fram till julafton. Isländska barn lämnar sina skor vid fönstret och tomtarna stoppar sedan ned sötsaker eller små presenter.
Tretton dagar av förväntan kan, inte helt överraskande, leda till överväldigande spänning bland barn – så pass att Island förbjöd föräldrar från att berätta historier om pojkarna 1746!
Varje tomte har sin egen distinkta personlighet, med märkliga men självförklarande namn som Dörrslåaren, Skålslickaren, Dörrsniffaren och Skyrfrossaren. Tomtarna anses i allmänhet vara snälla, även om de är lite märkliga, till skillnad från deras onda motsvarighet (och mor) Grýla, ett vresigt troll som kommer ned från bergen vid jul och kokar barn levande. En rätt intensiv bit folklore i juletid för små barn, men där har du den.
Nu är det bara att lära sig språket så att du kan berätta för tomten (eller vem det nu blir) vad du önskar dig i år.